vigick.se

Gällivare - Vakkotavare - Teusjaure

Vi anlände till Gällivare 20 min efter utsatt tid, det vill säga klockan 9:30. Vi hade ungefär en timme på oss att utforska den lilla tämligen döda staden. Efter ca. 5 minuter upptäckte vi att den var jättetråkig men så såg vi en kulturstig och tänkte att det måste vara något för oss. Men nej, det var bara en helt vanlig stig som slingrade sig fram bredvid en sjö. Men så tillslut kommer bussen och vår färd fortsätter. Även den är dock lite segare än beräknat så vi kommer inte fram till Vakkotavare förrän klockan två.

Tejpning av fötter

Så alltså, den första etappen var även den längsta etappen och nu hade vi något av en tidspress, man vill ju komma fram innan det blir mörkt. Men det roligaste av allt var nog att den första biten av leden bestod av en härlig, brant stigning som krävde mycket energi, vatten, nötpauser och svordomar. Väl uppe på det vi tyckte var toppen för dagen så satte vi oss ner och åt en välförtjänt lunch bestående av nudlar.

Vandrandet fortsatte men inte lika mycket uppför vilket hade en tämligen positiv effekt på hela gruppen.

Helt plötsligt möte vi två andra vandrare som upplyste oss om att det bara var ca 2 timmar kvar tills vi var framme i Teusjaure. Vi blev så glada att det lilla regnet som börjat falla inte påverkade oss nämnvärt. Vi drog helt enkelt på oss regnjackorna och drog regnskydden över väskorna och fortsatte glatt framåt. Men utan regnbyxorna, som vi av någon anledning inte satt på oss, blev vi snart blöta om nedre delen av benen eftersom vi gick genom blöta snår. Efter vad som tycktes vara en evig nerförsbacke, som inte är så roligt som det låter, kom vi fram till sjön och vid det laget hade vi hunnit bli ganska blöta.

Väl nere vid stranden upptäckte vi att det inte fanns någon båt på vår sida men sen fick vi syn på något mitt ute på sjön och först hade vi problem med att se vilket håll de var på väg mot då båten mer eller mindre snurrade runt. Till slut kunde vi fastställa att de var på väg mot oss och anledningen till att de hade så mycket problem med rodden berodde på att de hade en annan båt i släptåg. Det visar sig vara två tyskar och först hoppades vi på att vi alla kunde ro tillbaka i en och samma båt men efter lite snabb överslagsräkning inser vi att vi är för tunga. Så de tyska roddarna hoppar ner i sin båt igen och svisch så var de över till andra sidan sjön, de var ju experter nu eftersom de redan rott två gånger! Elsa och Emelie som aldrig rott förr råkade hamna vid årorna och det gick ju inte så där jättebra. Så efter ett tag fick Amanda nog och knuffade bort Emelie från hennes årpar, detta skedde visserligen med allra största försiktighet eftersom man inte vill riskera att kantra. Amanda var inte heller världens bästa på att ro men till slut kom vi över till andra sidan.

Blöt och ledsen Emelie vid Teusjaure-sjön

Väl framme vid stugan pratade vi med stugvärden som inte ville bogsera båtar men som gärna hämtade oss på andra sidan efter att vi rott dit med en båt. Elsa och väskorna fick snällt stanna i stugan medan Amanda och Emelie åter igen begav sig ut på sjön. Efter några väl valda svordomar från Amanda och två otroligt irriterande 360° vändningar var vi återigen på den sidan av sjön som vi inte ville vara på. Men som tur var kom motorsnurran för att föra oss trötta, hungriga, blöta och myggbitna tillbaka till värmen, maten och Elsa.

Skymning vid Teusjaure

Under tiden hade Elsa i stugan känt sig ganska liten och ynklig men när de andra flickorna kom tillbaka kändes allt bättre. Stärkt som hon var av varma kläder vågade hon sig ut i köket för att laga lite frystorkad pasta med tomatsås medan Emelie och Amanda äntligen fick byta till torra kläder.

Stugan var fin och människorna trevliga. Särskilt stugvaktarens fru var pratsam och vänlig, dock skrattade hon åt oss när vi klagade på att det inte fanns någon teckning för mobilerna och meddelade att vi inte skulle se röken av teckning innan vi kom till Kebnekaise fjällstation. Efter att ha ätit vår middag vid tiotiden gick vi och slocknade som små ljus vid elva.

Dag 3