vigick.se

Kaitumjaure - Singi

Efter ett smärre problem med väckarklockan, som dog efter första ringningen släpade vi oss upp vid en kvart i åtta. Den eviga grötfrukosten åtföljdes idag av bröd som den snälle stugvärden hade bakat och lagt ut i stugorna och äppelmos vi köpt av honom i den lilla affären.

På väg mot toaletterna träffade vi samme stugvärd, som skämde ut sig lite när han gissade vår ålder och sa sexton. När vi skrattande informerade honom att vi var arton verkade han inte direkt bli mycket lugnare. De flesta vi mötte under resan blev imponerade när vi berättade att vi aldrig hade vandrat förut utan gjorde det för första gången utan “vuxna”. Denna stugvärd verkade mest orolig och fick oss att lova att inte försöka toppbestigningen utan att höra med personalen på Kebnekaise fjällstation hur vädret skulle bli. Han gav oss vykort med små hälsningar på och en mailadress så att vi kunde höra av oss när vi kom hem igen och tala om hur allting gått.

Det som sticker upp över topparna är inte stenar utan Singi-stugorna

Efter våra adjö till stugvärden satte vi kurs mot Singistugorna. Vi följde stigen stugvärden pekade ut åt oss, men lyckades på något sätt hamna mitt i en lerslänt, utan någon som helst spår av leden vi borde vara på. Efter att ha ramlat runt i björkskogen en halvtimme eller så hittade vi äntligen leden igen och kunde komma iväg.

Sträckan mellan Kaitumjaure och Singi var, precis som vi hade hört, den trevligaste på hela resan. De 13 km vi traskade den dagen kändes hälften så långt som de 9 km vi gått dagen innan. Utsikten var som alla dagar helt fantastiskt men också omväxlande och vädret var fint, inte soligt men precis lagom varmt. Framåt eftermiddagen såg vi en samling stugor en ganska bra bit bort och Emelie trodde att det kunde vara Singistugorna. Elsa och Amanda tänkte att det “omöjligt kunde vara Singistugorna så här tidigt på dagen”. Vi spanade lite i vår kikare och försökte lista ut med hjälp av kartan var vi var och om de verkligen kunde vara dem. En karta är naturligtvis väldigt bra att ha med sig om man skulle gå vilse, under förutsättningen att man kan läsa av den. I fjällen finns det väldigt många väldigt små sjöar. Vissa är med på kartan och vissa är inte det, men de är egentligen de enda landmärkena som finns. Där satt vi alltså och försökte räkna ut vilka sjöar som fanns med på kartan och vilka som bara är tillfälliga pölar när vi insåg att vi lika gärna kunde fortsätta framåt och se när vi kom fram om det var Singi eller inte.

Hör och häpna det var Singi vi kom fram till redan klockan kvart i fyra, fast vi kommit iväg så sent. Tänk så glada vi blev. Smutsiga och svettiga men väldigt glada.

Hårtvätt i fjällbäcken

När stugvärden visade oss runt pekade han mot den lilla ån där man hämtar vatten och meddelar att det finns en liten naturlig pool där man kan bada om man vill. Vi skrattade alla glatt åt den fullkomligt löjliga tanken att vi skulle vara så dumma att doppa oss i det fullkomligt svinkalla vattnet frivilligt. När vi installerat oss i stugan, som vanligt tillsammans med hurtbullarna, kom Elsa på att vi kunde utnyttja all den lediga tiden till att tvätta lite kläder. När vi ändå var nere vid ån kunde vi lika gärna tvätta oss själva också så vi kavlade upp våra armar och satte i gång. Vattnet var iskallt och när man tvättat en tröja kändes det inte direkt frestande att stoppa huvudet i det men det gjorde vi. Allt medan en publik bestående av tre tyskar som satt och åt lunch mer eller mindre stirrade roat.

Sameby

Efter risotto-middagen tog vi en liten promenad till en övergiven sameby i närheten och kände oss väldigt vuxna. Det var en underbar känsla att gå utan ryggsäckarna och det kan hända att det förekom en del skuttande.

Dag 5