vigick.se

Singi - Kebnekaise fjällstation

Innan vi ger oss av från Singi så får vi höra att det inte kommer att regna under dagen

Vi bestämde oss för att vakna tidigt den morgonen för att för en gångs skull komma iväg i en någorlunda vettig tid. Vi ställde klockan på sju men redan klockan sex gick familjen vi delade rum med upp och väckte Elsa och Amanda. Efter ett besök på dasset var de så genomblåsta och avkylda att det verkade lönlöst att försöka gå och lägga sig igen. Inte frukost på sängen för Emelie direkt, men frukosten var i alla fall klar när de väckte henne!

När vi gick ut genom dörren kände vi några regndroppar på näsorna. Vi övervägde att vänta tills det dragit över men det verkade inte som om det skulle hända inom någon snar framtid så vi satte igång, vilket var tur eftersom regnet fortsatte falla större delen av dagen. När vi kommit några hundra meter började det fullkomligt ösa ner och våra humör sjönk märkbart.

Efter inte ens tre kilometer var Amanda blöt in på kroppen, från skor till mössa, och var tvungen att stanna och byta. Med nya torra strumpor och med plastpåsar i skorna höll sig åtminstone fötterna någorlunda torra resten av dagen. Trots att Emelie och Elsa hade så pass bra regnkläder att de i alla fall slapp pölar i skorna bestämde vi oss på stående fot för att vänta med lunchen tills vi kom fram till fjällstationen. Att sätta sig ner i regnet och brottas med ett spritkök verkade måttligt inbjudande.

Hela den dagen höll Elsa täten och höll därmed också tempot, vilket inte var ett lätt jobb. Sliten i som hon var från två håll var det svårt att göra de båda andra nöjda. Amanda ville gå snabbare för att komma fram och få ta av sig de återigen blöta kläderna och Emelie ville gå långsammare eftersom hon var trött. Tempot vi höll var betydligt högre än de tidigare dagarna och strapatserna gjordes ju inte lättare av att det dessutom var motvind. Trots det höll vi gott mod och snabbare än vi kunde ha trott möjligt hade vi Fjällstationen inom synhåll. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv i hela mitt liv!

Kebnekaise fjällstation

Blöta och leriga stapplade vi in till receptionen där de meddelar oss att alla sängplatser på hela fjällstationen är slut. Det brydde vi oss inte om eftersom vi fått höra redan när vi var på planeringsfasen av resan att det nästan alltid är så under högsäsong. Vi bokar tre 110 kr billigare golvplatser. Vi fick ligga i konferensrummet, vilket vi senare kom att förstå var ett av de bättre ställena man kunde få plats i.

Efter att ha gått 14-15 km på 5h så är man glad åt lite mat och torra kläder

Förutom en golvplats får man för sina 200 kr tillgång till servicehuset. Där finns kök med el, duschar, bastu, vattentoaletter och inte minst ett torkrum. Blöta som vi var (även Emelie och Elsa) topp till tå bytte vi alla våra kläder mot de minst fuktiga i ryggsäcken och hängde in de äckliga blöta i det underbara torkrummet.

Efter torkrummet, som nog var bland det underbaraste på hela stationen, var det dags att inta köket för att laga lunch. Vi som vant oss vid charmiga fjällstugor med gas- eller vedspis var inte överväldigade av de långsamma elplattorna och illa utrustade köksskåpen. I det bullersamma men trevliga köket lagade vi pasta med tomatsås och bakade lite bröd.

Efter fem svettiga dagar utan varmvatten är det svårt att beskriva känslan när man får tillgång till en dusch igen. Jag ska inte ens försöka. Jag hoppas att alla nybörjare där ute som läser det här blir inspirerade att försöka själva och då kommer ni att förstå.

Efter att ha köpt lite godis och stått i kö i evigheter för att få köpa en cider letar vi oss rena och fräscha till konferensrummet för att slänga våra trötta kroppar på våra madrasser och spela lite kort.

Väderleksrapporten sa att det skulle börja regna vi tolvtiden nästa dag så vi konsulterade en som arbetade på fjällstationen om våra chanser att klara det till toppen. Han ville inte säga det rätt ut, men vi förstod att han inte trodde att vi skulle klara det så vi valde att inte försöka gå upp. Detta var ett väldigt moget beslut som vi är stolta över. Toppbestigningen är extremt jobbig och det här var ändå vår första vandring någonsin. Även utan regn är det en bedrift, men med regn är det faktiskt farligt.

Efter ytterligare några rundor vändtia somnade vi som tre väldigt trötta men väldigt lyckliga flickor.

Dag 6