vigick.se

Kebnekaise fjällstation - Kebnekaise fjällstation

Sol över topparna

Eftersom vi redan igår kväll hade bestämt oss för att inte försöka bestiga Kebnekaise satte vi klockan på åtta. När klockan ringde hade Amanda redan varit vaken ett tag, hon hade vaknat när de andra som sov i konferensrummet gick upp och efter en stunds uppvaknande gick vi till servicehuset för att laga frukost. När vi satt i en sorlande, skramlande matsal insåg vi hur mycket mysigare det var att sitta i en lite fjällstuga utan el och äta frukost.

För att slippa få sova på en madrass i bastun gick vi till receptionen för att boka nya sängplatser i konferensrummet. På samma gång köpte vi middagsbiljetter, för ikväll skulle vi lyxa till det och äta riktig mat.

Kickorna ute på äventyr

För att vi inte skulle få allt för tråkigt under dagen gick vi till Elsas bro, som är uppkallad efter Elsa Göransson som varit föreståndarinna på fjällstationen. När vi skuttade omkring utan ryggsäckar passade vi på att kika på militärerna som dök upp mest överallt. Någonting vi verkligen ville göra innan vi åkte hem var att kasta snöboll mitt i sommaren, så nu när vi i alla fall inte hade något annat att göra kunde vi leta upp en snöfläck. Men först behövde vi gå och smörja in ömma fötter och knän med smärtstillande salva.

Snö mitt i sommaren!

Vi började därefter promenera mot en närbelägen snöfläck (som kanske kan ha varit en väldigt liten glaciär) och när vi kom fram dit började alla tre krafsa för att krama en egen snöboll. Det förekom en hel del skrattande, glädjeskuttande och fotande innan vi började bli hungriga nog för att vända tillbaka till servicehuset.

Lunchen var rykande het och brödet likaså. Vi rensade ur en del mat som vi visste att vi inte skulle äta och ställde den på ett bord så att andra som behövde det skulle kunna ta det och vara lika glada över det som vi var när vi fick sockret under vår första frukost. Tänk vilket underbart system!

Ett roligt kort vi hittade i kortleken

Resten av dagen (nästan hela eftermiddagen) ägnade vi åt att sitta i sällskapsrummet och spela kort, läsa en bok och äta upp det godis som vi inte ätit upp igår (rekommenderas inte att

att äta så mycket godis på så kort tid). När restaurangen öppnade vid klockan sex tog det inte lång tid innan kön räckte ut till sko-gränsen, men som tur var hann vi komma långt fram i kön och slippa vänta länge på vår middag. Det blev en trerätters middag som var gudomligt god!

Vi fick sällskap av en trevlig man vid namn Mats under middagen och han gav oss många tips på vad vi skulle kunna ändra på till vår nästa vandring (ja, vi ska vandra igen). Bredvid oss satt även en pappa och hans tolvåriga dotter som vi blev högst imponerade av när hon berättade hur långt de hade gått. Ända från Abisko hade de knallat. Betydligt längre än vi gått fast hon var så pass mycket yngre.

Efter middagen var det hög tid att gå och sova för att orka gå den sista biten för den här vandringen. Men inte gick vi och la oss på en gång inte, nej vi satt och pratade om Fjällräven Classic med ett par äldre herrar som hade madrasserna bredvid Elsa och Emelie (Amanda sov på andra sidan rummet). Det är häftigt vad många människor man träffar när man reser på det här sättet. Hemma i Stockholm börjar man inte direkt prata spontant med två äldre män bara för att det råkar stå nära dig.

När vi väl kröp ner i sovsäckarna låg Emelie och Elsa och diskuterade hur de skulle kunna väcka och fira Amanda på bästa sätt imorgon. Det var ju trots allt hennes 18-årsdag.

Dag 7